Fanatisk Film - Recensioner - A touch of death

A Touch of Death handlar om den travälskande mördaren Lester Parson, en stor skäggig man med glasögon, som söker efter rika änkor i kontaktannonser. Dessa kvinnor lurar han hem till sig och har ihjäl för att sno åt sig deras försäkringar, men också för att få sig en bit människokött att smaska på. Dock uppstår det trubbel när Lester får se på TV:n att polisen gjort Fantombilder på honom som snart skall visas upp för allmänheten. Man berättar på nyheterna om en kraftig medelålders man med skägg. Han blir då stressad, rakar av sig skägget, färgar håret och slutar använda sina glasögon. Ännu mer problem dyker upp, i och med att någon börjar ta efter Lesters tillvägagångssätt när han mördar, en så kallad ”Copycat”. Lester blir nervös och bestämmer sig för att försöka få tag på sin plågoande.

2006-01-08

Detta är enligt många Lucio Fulcis absolut ”slafsigaste” film. Den visar upp det mörka och sinnessjuka hos en människa, i detta fall psykopatkannibalen Lester Parson. Fulci har även valt att använda sig av en hel del ironi, något som märks på kvinnorna som mördas. Alla är dom väldigt fula, tänk er en kvinna med grova svarta skäggstrån i hela ansiktet. Musikvalet, framfört av Carlo Maria Cordio, är också det ganska så märklig och ironisk. Det blir tack vare detta väldigt svårt att sätta ut en genre för denna film, stundtals är den väldigt mörk och bisarr, för att i nästa stund bli en komisk rulle.

Nu läser ni och tänker: Lucio Fulci och komedi – en omöjlig kombination. Men jag vill nog trots allt påstå att det här ÄR en komedi, åtminstone med Fulci-mått mätt. Visst innehåller den så mycket Gore som man kan förvänta sig av ”The Godfather of Gore” och ett riktigt makabert tema. Men man kan inte låta bli att tänka att Fulci nästan driver med sig själv och är det inget annat som avslöjar det, så gör i alla fall det paradoxala soundtracket det.

Vad kan man berätta om denna film? Lester Parson eller Brett Halsey som han egentligen heter gör vad han ska i denna lågbudget skräckis. Han är enligt mig en ganska tafatt skådespelare, men han är rolig. Brett Halsey är filmens enda huvudrollsinnehavare och de andra som är med är antingen offer eller annan utfyllnad för filmen. I fotot har Fulci som vanligt sin egna lilla stil med extrema närbilder. Som så ofta i Fulcis filmer är närbilder på ögon för att förmedla rädsla och/eller visa extrema FX’s där det bland annat skärs i ögon. Bra exempel på detta är ur filmerna The Beyond, The New York Ripper och Zombie 2- Flesh Eaters.

Det är så svårt att med ord förklara denna film, mitt råd är att man ser den och bildar sig en egen uppfattning, jag lovar, du kommer antingen älska eller hata den - inget där emellan. Jag tror det nästan är ett krav att man har viss kännedom om Fulcis filmskapande för att uppskatta den till fullo. Utan den förkunskapen är risken överhängande att man tar det här på allvar och resultatet skulle i så fall bli en nästan ofattbart usel film. Förutom detta är filmen inte speciellt svårförstådd, budskapet är enkelt och tydligt och även om spekulationerna kanske skenar åt fel håll ibland, leder den ändå tittaren på rätt spår till slut. Det är en synnerligen genomtänkt film där inget sker på slump.

A Touch of Death eller Quando Alice Ruppe Lo Specchio som den blev titulerad till i Italien blev en av Lucio Fulci’s sista filmer. Till skillnad från hans andra lite senare filmer så är detta, enligt mig, en mycket bra film med sjuka kameraåkningar, grisiga specialeffekter och en helskön mördare, Lester Parson. Så alla ni som älskar italiensk ultra-vålds skräck bör ge denna film den chans den verkligen förtjänar. Se den och känn en touch av döden!

Om inte det här är Fulcis bästa film så är det bra nära i alla fall!

Martin Persson
Tommy Söderberg