Recensions-exet är sponsrat av

och vill du köpa filmen kan du t.ex. göra det här:

Eva (Anna Godenius) fyller fyrtio, är bibliotekarie och ute på krogen med sin arbetskamrat och väninna. När den trevliga kvällen börjar närma sig sitt slut blir hon uppbjuden till dans av an artig och trevlig herre (Gösta Bredefeldt) som hon senare följer med hem på kaffe. Han är dock ute efter mer än kaffe och efter att det ena har gett den andra blir hon tvingas till sex med honom mot sin vilja. Chockad, förnedrad och äcklad tar hon sig en annan identitet, klär ut sig och börjar följa efter och kartlägga mannen, som visar sig heta Martin Wester och vara framgångsrik bilförsäljare. Hennes tankar är besatta av hämnd, men hur hämnas man en förnedrande våldtäkt?

2008-05-09

Trots sitt våldtäktstema är det här så långt ifrån exploitation man kan komma. Man vältrar sig inte explicit och visuellt i den initiala förnedringen utan fokuserar mer på brottets efterdyningar, om de sinnesstämningar och tankar offret går igenom samt de samhälliska värderingar som faktiskt är upphov till problematiken. Man kan säga att filmen debatterar könsroller dock utan att vara helt objektiv. Således är våldtäkten endast en liten del av det filmen vill förmedla och får betraktas som enbart en del av den uppenbara och ytliga handlingen.

Andra saker som tas upp handlar om skönhetsideal, varför kvinnor ska tvingas vara så utseendefixerade och om en man kan älska en kvinna som tvingats amputera ena bröstet på grund av cancer. Svaret på det senare är väl egentligen oerhört enkelt att svara på men betänker man att filmen är gjord 1978 så kommer kanske saken i ett annat läge. Dock vill jag påstå att filmen fortfarande känns aktuell när det gäller många saker i jämlikhetsprocessen. Det pratas om olika förutsättningar, både fysiska och psykiska. Vill man göra karriär som kvinna får man göra vissa uppoffringar, som man och barn, och existera i samhället på männens villkor. Det finns alltså gott om djup att analysera kring, publiken tvingas till tankeprocess av de olika interaktionerna och problematiseringarna vilket gör att man får nytta av filmen under betydligt längre tid än det tar att se den.

Som filmhantverk är den mycket gedigen och Jörn Donner visar att man via ganska enkla medel kan skapa sinnesstämningar utan att för den skull bli närgången och vulgär. Detta skapas till exempel med symbolik som möjligen kan tolkas som att alla män är hundar eller åtminstone djur. En viktig det av framgången är naturligtvis också skådespeleriet där Anna Godenius, men även Gösta Bredefeldt, får gå i bräschen. Även övrig skådespelarensemble är självklart stabil, med undantag av ett par mindre, i det närmaste statistroller, som verkligen levererar sina repliker på ett monotont och oengagerat sätt. Men även solen har sina fläckar och i övrigt har jag inget att klaga på.

Utan att veta vad framtiden bär i sitt sköte vill jag nog påstå att det här är årets Dvd-händelse i Sverige!

Tommy Söderberg

Män Kan Inte Våldtas
Regi: Jörn Donner
1978
Drama

Män Kan Inte Våldtas