2005-02-08

Man kan säga att det här är ”Big Brother”, fast betydligt bättre – dessutom mer skrämmande! Smart att låta filmen efterlikna det som måste betraktas som ett nutida fenomen, nämligen dokusåporna. Det här medför förmodligen att många tittare känner igen sig i handlingen och faktiskt tycker, precis som jag själv, att det här skulle kunna vara hämtat från verkligheten.

Alltihop är filmat med digital- och övervakningskameror. Det här medför en väldigt obehaglig stämning som får nackhåren att resa sig. Det känns realistiskt, och som tittare känner man sig själv iakttagen. Obehagligt! Jag är inte direkt en lättskrämd person, men det här var så otäckt att hjärnan ett flertal gånger intalade mig att sluta titta. Så blev det dock inte, min kropp var paralyserad av skräck och jag förmådde inte ens att röra fingrarna – därför kunde jag inte heller nå fjärrkontrollen och trycka på AV-knappen .

Skådespelarna är över förväntan, minst sagt! I filmen finns inte ett enda moment som känns orealistiskt, så som t.ex. taskigt skådespeleri. Vi är numera inte direkt bortskämda med duktiga skådisar som medverkar i rysare. Tyvärr, så inkluderar manuset att de tvingas prata lite fult språk emellanåt. Kanske blir det mer realistiskt så, det skulle jag mycket väl kunna tänka mig, men det går inte att komma ifrån att könsord känns väldigt urvattnat och onödigt vid det här laget. Är det något som är negativt i filmen så ska väl det i så fall vara det här. Eller?

Upplösningen är också den väldigt skrämmande, fast på ett annat sätt. Den psykologiska skräcken övergår till fysiskt våld. En scen fick mig nästan att blunda, chockeffekten var ett faktum! När man väl fått allting förklarat så köper man det. Manuset är bra uttänkt och dess slutskede får inte direkt oroskänslan att försvinna ur kroppen, snarare tvärtom.

Jag blev rädd, mycket rädd. En oerhört bra film som fick mig att sitta på helspänn i 90 minuter. Likadant för dig?

Johan Nord