This review in English

En kvinnas skakande upplevelse av tortering under en mans bestämmande hand vilket leder henne in i ett sjukligt sinnestillstånd som hon kanske aldrig kommer undan. Carla (Emily Haack) är en ung kvinna som blir kidnappad av en våldsam psykopat vid namn Leonard (Tommy Biondo). Han har hållit på med detta ett bra tag och han brukar alltid döda sina offer, döden i detta sammanhang är en befrielse istället för den tortyr som han låter dem genomlida. Han behandlar Carla på samma sätt som alla de andra, med förnedring och våldtäkter tillsammans med en massa psykiska processer. Han tvingar henne att skriva om misshandeln i hans klippbok. Där hittar hon en massa detaljer från hans andra offer, som t ex bitar av deras kläder, hår från deras huvud och en massa bilder på deras lemlästade kroppar. Carla försöker att fly ett antal gånger vilket leder till mer tortyr och mer förnedring. Hon förstår att hennes enda chans att komma undan honom är att sätta sig in i hans tankesätt, hon läser hans bok för att komma underfund med vilka hans svagheter är, om han nu har några…

2004-11-12

Igår när vi skulle lägga oss, sa jag till pojkvännen att välja en film att titta på i sovrummet och inte trodde jag att han skulle välja en sådan superb film. Han brukar ju välja lite skumma, men inte den här gången, han fick tydligen en snilleblixt, bra val Tommy.

Filmen berättar sin historia på ett alldeles ypperligt sätt. Enorm prestation av både Tommy och Emily, speciellt Emily som spelar den olycksdrabbade men påhittiga offret som måste använda sig av varje instinkt hon har inombords för att överleva fallet till helvetet. Filmen är en uppfriskande ihållande, oavbruten och klaustrofobisk resa till botten av en kvinnas mardröm. Det dröjer säkert länge innan någon kommer på något som ens kommer i närheten av detta mästerverk. En kall, brutal och en väldigt rysande inblick i hur en psykopat lever.

Under filmens gång kan man se att den är gjord med någon slags logik. Ta t.ex. en scen där Carla försöker rymma genom att bryta sig igenom en dörr, efter flertalet misslyckande försöker hon öppna upp dörren inifrån. Efter ett lyckat försök upptäcker hon att Leonard har förutsett att hon skulle försöka och därför gjort ett andra lås.

Visst kunde hon ha gjort motstånd och det gör hon till och från, men efter att ha blivit våldtagen ett antal gånger, förnedrad, misshandlad och psykiskt nerbruten, skulle verkligen någon av er haft energi, ork och mod att ens stå upp eller försöka vidare?

Det som också är ett plus i filmen är att kvinnan inte pratar förrän de sista 30 minuterna, förutom det lilla precis i början. Det är en enormt imponerande prestation Emily gör, hennes ansiktsutryck säger mer än vad man kan få fram i en massa repliker… underbart realistiskt och en originell touch. Mycket bra inledning när man hör en kvinnas förtvivlande röst och allt vi ser är mörker, otroligt stark känsla och nyfikenhet om varför är det mörkt? Var är hon? Varför låter hon så rädd?

Den här filmen får dig att tänka, inte så mycket på vad du TROR du skulle ha gjort i samma situation utan mer på vad du SKULLE ha gjort. Måste dock varna känsliga tittare för filmen är väldigt rå och man blir inte oberörd.

Linda Snöberg