Månadskrönika – Februari – 2010

När jag skrev månadskrönika i oktober förra året var det tänkt att det skulle bli en återkommande text på månadsbasis, men att allt inte blir riktigt som man har tänkt sig är inget ovanligt i sådana sammanhang och idén föll snart i glömska, eller åtminstone träda. Nu känner jag dock att ambitionen att ta upp visionen finns igen och tänkte gå igenom lite av vad som har hänt sedan sist, i alla fall sista månaden eftersom det egentligen är det som den här texten ska handla om.

För mig går det lite i vågor, det kan gå flera veckor eller rent av månader, då jag intresserar mig nämnvärt mycket för musik. Givetvis lyssnar jag på mina plattor och är väl aldrig helt utan någon som ljuder i bakgrunden, men lika aktivt intressant som musik är när man måste formulera åsikter och gradera nyinskaffad musik är det inte. Man skulle kunna säga att jag är något av en periodare!

Jag måste ju förstås berätta om mina erfarenheter av CDbaby, som jag ju berättade i oktoberkrönikan. De hade skickat fel skiva till mig och jag var övertygad om att de skulle ersätta den med den rätta produkten. Så har dock inte skett! Jag har varit i kontakt med dem flera gånger sedan dess, men får inga svar längre… De är väl inte intresserade av att en lite kund i Sverige ska bli nöjd kanske?! Hur som helst är det enda gången som det blivit fel och enda gången jag hört talas om att något blivit fel också. Man får väl helt sonika resonera som så att ”en gång är ingen gång”, bita ihop och fortsätta beställa.

Under månaden som har gått har jag återstiftat bekantskapen med Buffy Sainte-Marie och införskaffat hennes nya skiva Running for the Drum. Jag har än så länge bara lyssnat ett par gånger på den och vill inte ge något avgörande omdöme om den ännu, men en smula ojämn kan jag drista mig till att säga att den här i alla fall. Jag har ett helt gäng gamla skivor med henne stående i hyllan, fortfarande med plasten på, som jag införskaffade i någon av mina perioder för rätt många år sedan som jag tänkte gå igenom också. Jag har hittills, i princip, nöjd mig med samlingsskivorna The Best of och The Best of Vol 2 och så Up Where We Belong, som jag skrev om för ett tag sedan. Ibland blir det så helt enkelt, en artist är synnerligen intressant för att sedan falla bort under några år. Och anledningen till att hon inflrskaffades från första början var, och det minns jag tydligt, att Cornelis Vreeswijk hävdade att hans låt Incestvisa, var en översättning av en av Buffys sånger. Jag visste ju inte vad den hette och ordnade allt jag kunde hitta för att undersöka denna version av låten. Numera vet jag att det är Johnny be Fair det handlar om.

Jag har också införskaffat samlingsskivor med Josh White och Lead Belly grundat på faktumet att Cornelis ofta pratade om dem som inspirationskällor. När det gäller Lead Belly är det inte svårt att höra var denna inspiration tagit Mäster Vreeswijk, för även om han aldrig kom i närheten av den finess Lead Belly hade på gitarren eller de fantastiska röstresurser som finns i nästan varenda sång, är det mer uppenbart än någonsin att Cornelis var en bluessångare och inget annat. Han gjorde kanske utflykter till andra genrer, där förstås visor är det första man tänker på, men i grund och botten handlar det om blues! Josh White var lite av en besvikelse, även om det musikaliskt sett var framfört utan misstag. Lite för tillrätta lagt för min smak, men helt klart kul att ha i referensramen.

Vad har hänt mer då? Jo, under förra året införskaffade jag fler nya skivor än på flera år. Det tog några månader innan jag skrivit om flertalet men både Slayer, Creed, Joe Bonamassas The Ballad of John Henry och Kiss senaste platta Sonic Boom har avverkats. Några har varit besvikelser, medan några varit precis så bra (eller dåliga) som jag förväntat mig. Ett par har också tagit mig med storm och fått mig intresserad av ny musik igen. Och inte bara ny musik för den delen, även outforskad musik har varit mycket intressantare än på länge. För den sakens skull har jag beställt flera skivor av David Bowie, som det varit rätt klent med i min hylla. Jag tänkte att han i alla fall måste finnas representerad, men det verkar inte riktigt vara min melodi. Nu kan det nämnas att jag beställt skivor från olika tidsperioder och stilar, Hunky Dory, Let’s Dance och så den senaste Reality, så ingen får för sig att jag dömer ut en hel karriär grundad på en enda skiva. Han har ju varit och nosat lite överallt musikaliskt om man säger så menar jag!

Det har också blivit lite gamla trotjänare och bekantskaper jag åter knutit kontakt med. Som W.A.S.P.s senaste platta Babylon, eller Björn Skifs Ingen Annan. Jag fick också ett ryck och fick för mig att gå igenom det gamla bandet Noices samtliga skivor (nåja, det är inte så många) men det slutade med att jag bara skrev om de två första: Tonårsdrömmar och Bedårande Barn av sin Tid. Det finns ju en morgondag också i och för sig och jag håller det inte för omöjligt att jag tar tag i projektet igen.

På tal om projekt förresten så är jag rätt sugen på att skriva fler diskografier, såsom jag gjorde med Alice Cooper. Det finns flera intressanta artister för ett sådant uppslag, men de som ligger närmast till hands är nog artister som ZZ Top eller Iron Maiden. Båda är band som jag följt under många år men som sedan fallit bort efter ett par mindre lyckade skivor, eller kanske rent av ointresse eller förändrade preferenser från min sida.

En annan sak som jag bestämt mig för att återuppta, eller åtminstone öppna möjligheterna för, är att sälja av lite av det som jag, av olika anledningar, inte vill ha längre. Jag har lagt upp en del skivor för försäljning och mer kommer det att komma. Det finns helt enkelt inte plats för så mycket mer här hemma och jag tycker det är bättre skivorna kommer i händerna på de som verkligen kan uppskatta dem än att de ska stå orörda i mina hyllor bara för att jag en gång införskaffat dem. Så kom och köp! :-D

Diskoteket, ett forum för musikdiskussioner, som jag var med och startade har det inte gått så bra för. Medlemstalet är litet och nya inlägg lyser nästan helt med sig frånvaro. Att diskutera med sig själv är inte kul och jag vädjar till alla musikintresserade att komma in och börja diskutera mera! Det är ett strukturerat forum med plats för alla smaker så det finns egentligen inga ursäkter som rättfärdigar att inte delta!

Ha det så bra till nästa gång nu, vilket förhoppningsvis inte kommer att dröja fem månader…

Tommy Söderberg