This review in english.

Them är ett band som hör hemma på västkusten. Jag är inte tillräckligt familjär med svensk geografi för att sätta nålen exakt rätt i kartan men det är väl å andra sidan inte själva poängen med att skriva om musik heller? De spelar Black Metal och det finns gott om referenser i texterna för att härleda dem till den mörka sidan. Om det sen är en image eller inte, om de verkligen tror på Djävulen kan väl kvitta. Hur som helst så känns det som om man har lånat repliker från filmer med ett satanistiskt tema. Jag kan inte placera allt, men ett av dem hör i alla fall hemma i Rosemarys Baby och ett annat i, Omen det vet jag, och alla som är någorlunda filmintresserade vet ju vem Damien är son till…

Men det är inte bara Black Metal även om Them ibland fastnar i stereotypiska fällor. Det är dödsföraktande bröl från vokalisterna, för både David Andersson och Andreas Fäldt står angivna som vokalister på skivomslaget, snabbt trumkomp och en massiv ljudmassa varvat med lugnare partier där nyanserna kommer fram riktigt bra! Det är också välskrivna gitarriff där man lätt kan skilja ut diskanten från basen.

För även i de brutalaste stunderna är det riktigt roligt att man faktiskt hör basgångarna på ett sådant sätt som man gör. Jag vet att pionjärerna inom Black Metal – Bathory, Venom med flera skapade någon sorts trend att bra ljudkvalitet och basåtergivning var något onödigt och att det allt sedan dess funnits någon konstig ljudfilosofi hos en del band att försöka låta så burkigt som möjligt för att upprätthålla undergroundkänslan.

Them fastnar inte i denna fällen och även om det inte låter perfekt hela tiden, det finns några partier där jag inte tycker att ljudkvaliteten lyfts fram tillräckligt, men det låter i stort sett bra! Det är väl främst när filmreplikerna vävs in som det kan bli lite rörigt att lyssna. Och eftersom detta är en femlåtars demo vill jag också påstå att den gör sitt jobb extra väl eftersom den är ganska eklektisk i det avseendet att den belyser bandets många sidor och varierar musiken på ett sådant sätt att man uppmärksammar hela bandets repertoar, att det finns mer att finna en bara ett enda sound och en enda stereotypisk melodislinga kan man säga.

Visa partier låter nästan som gotiskt arrangerade körarrangemang, men även om det handlar om syntetiskt framställda ljud är det oerhört smakfullt utfört. Varje gång man lyssnar hittar man nya nyanser och skivan växer lite för var gång också. Det är inte bara låtar som går obemärkt förbi och man känner verkligen att killarna lagt ner ambition på att få det hela så bra som möjligt.

Micke Backelin medverkar inte på skivan men eftersom jag har hört honom spela förr, i Lord Belial inte minst känner jag stor tilltro för hans tillträde i bandet. Jag har lärt mig genom Slayers byte mellan Dave Lombardo och Paul Bostaph och sedan tillbaka till Dave Lombardo igen på Christ Illusion och World Panited Blood, att trumslagaren i den här typen av extrem musik har en väldigt stor betydelse!

Men även om jag räknar det här som extrem musik, så går det verkligen inte supersnabbt hela tiden och det är bra. Jag gillar när banden sansar sig lite för det ökar helt klart nyanseringen av låtarna lite. Det blir mer levande och det blir mer känsla är rå energi för den som ska lyssna på musiken. Jag gillar det här!

20101119 - Tommy Söderberg

Tack till Them för demon!